Projekt om skyddsvärda träd

En viktig del i projektet rörde träd vid kommunal planering, till exempel hur hänsyn kan tas till träden i samhällsplaneringen samt de kan skötas på bästa möjliga sätt. Kommunerna har också valt ut varsitt träd att skydda som en symbol för projektet.

Projektet genomfördes med hjälp av statliga bidrag för lokala naturvårdssatsningar, så kallat LONA-bidrag. 

Därför är vissa träd mer värdefulla än andra

Projektet Värna skyddsvärda träd syftade till att öka kunskapen om trädens värde. Målet var att visa hur träden är en del av vårt kulturarv samtidigt som de rymmer en mångfald av växter och djur.

Gamla träd är både naturarv och kulturarv

För en femhundraårig ek är vi människor något som snabbt fladdrar förbi. Den stack upp sina första skott innan Gustav Vasa grundade den moderna svenska staten. Den slapp huggas till timmer när den svenska östersjöflottan skulle byggas. Den stod kvar när traktens bönder flyttade till städerna och började jobba i industrin, när hästarna på fälten försvann och ersattes av traktorer.

Gamla träd är också livsmiljö för en mängd andra arter, till exempel fladdermöss, svampar och insekter. De gamla träden kan sägas vara både ett kulturarv och ett naturarv. Träden är naturmiljöer som kan utgöra både en kulturhistoriskt intressant miljö som går att koppla till historiska händelser. Träden är också miljöer för hotade djur- och växtarter och har stort värde ur forsknings- och naturskyddssynpunkt.

Träden som vårdar oss

Gamla träd har ofta en speciell plats i vår kultur, till exempel traditionen med vårdträd. Ordet vårdträd betyder inte träd vi människor ser efter och vårdar; det är trädet som ser efter och vakar över gården och människorna. Traditionen är så gammal att det är oklart när den uppstod. Men enligt den fornnordiska skapelseberättelsen skapades de första människorna, mannen Ask och kvinnan Embla, eller alm som vi säger nuförtiden, av två träd. Och mitt i världen stod världsträdet, asken Yggdrasil. Vem som än kom på idén med vårdträd, var något på spåren. Träden avger syre och tar upp koldioxid. Så visst är de en källa till liv.

Träd är fulla av liv

Gamla träd som står i öppna solbelysta lägen hyser ett rikt växt- och djurliv. Dels fåglar och fladdermöss, men även – vilket är minst lika viktigt – svampar, skalbaggar och lavar. Åt alla dessa växter och djur erbjuder de gamla träden både boplatser och rikligt med föda.

Många av arterna är helt beroende av dessa träd, som blivit färre och färre. De gamla träd du ser i dagens kulturlandskap utgör högst någon procent av de som fanns på Linnés tid. Trots det har Sverige ett av Europas största bestånd av stora, gamla träd, vilket innebär ett stort ansvar. Idag saknas även efterföljarna, det vill säga yngre träd som är på väg att bli gamla och kan ta vid när de gamla träden faller.

Krigen fredade ekarna

Förr var ekar fredade. De tillhörde kronan eftersom virket behövdes till krigsfartyg. När krigsfartyg började byggas av stål på 1800-talet upphörde fredningen, och många ekar höggs ner. Många alléer togs ned under 1900-talet när bilismen ställde krav på bredare vägar. På adelns marker fick ofta både ekar och alléer stå kvar. Därför finns dessa träd ofta i park- och slottsmiljöer. Numera är alla träd i alléer skyddade.

Döda träd lever

Det är inte bara levande träd som är viktiga för den biologiska mångfalden. Död ved behövs som boplats, växtplats, skydd eller för att finna föda. Många fåglar, insekter, svampar, mossor och lavar är helt beroende av död ved för sin överlevnad.

I det svenska skogs- och odlingslandskapet är det numera mycket ont om gamla och/eller döda träd, stubbar och nedfallna grenar. Detta är ett överhängande hot för många arter som riskerar att utrotas.

I tätortsnära skogar, hagmarker och parkmiljöer behöver en del döda träd och delar av träd finnas kvar. Istället för att städa bort delarna, kan nedtagna stockar och grenar läggs i så kallade faunadepåer placerade i soliga lägen.

Gamla, ihåliga träd är stabilare än de ser ut. Ofta mer stabila än yngre träd. De har klarat av stormar i flera hundra år, medan yngre träd inte utsatts för samma påfrestningar.

Var rädd om miljön – städa inte

Det är inte bara levande träd som är viktiga för den biologiska mångfalden. Död ved behövs som boplats, växtplats, skydd eller för att finna föda. Många fåglar, insekter, svampar, mossor och lavar är helt beroende av död ved för sin överlevnad. I det svenska skogs- och odlingslandskapet är det numera mycket ont om gamla och/eller döda träd, stubbar och nedfallna grenar. Detta är ett överhängande hot för många arter som riskerar att utrotas.

Gamla, ihåliga träd är ofta stabilare än de ser ut, så istället för att fälla träd som har en minskad vitalitet, kan träden räddas genom beskärning. Grenar, stammar och ris som fallit eller tagits ned kan lämnas på platsen eller samlas på särskilda, gärna solbelysta platser. Så städa inte bort den döda veden, den är viktig för många arter!

Många träd behöver rymd

Ett ensamt träd behöver stå öppet och ljust för att överleva på sikt. Jätteekarna är känsliga för beskuggning och inväxande småträd. Det är därför viktigt att hålla öppet för dessa träd. Du som är markägare kan tänka på nedanstående för att värna träden:

• Röj gärna undan sly, buskar och yngre träd regelbundet, helst under sensommaren. Spara blommande träd och buskar för att gynna insekter som lever på pollen eller nektar.
• Gamla träd som har stått skuggigt behöver friställas i etapper för att inte ta skada. Undvik tunga maskiner och grävarbete närmare än 10 meter utanför trädets krona för att inte skada trädets rötter.
• De bästa naturvårdarna är betesdjur som håller marken öppen. Låt om möjligt djur beta i området redan efter första röjningstillfället, då slipper du röja ofta. Många djur i en alltför liten hage kan dock beta för hårt och gnaga på barken, vilket leder till att träden dör. Det gäller framför allt hästar.